Mjuka barn och dumma vuxna

Under två härliga dagar på BVC har jag nu fått möta ett otal barn, alltifrån nyfödda till femåringar. Små mjuka, goa varelser med massor av charm, leenden och individuella personligheter. Jag har studerat dem och deras föräldrar och njutit av att ha få tagit del av deras besök. En underbar miljö att vistas i och praktisera på.

Idag samtalade jag med en ortopist (en speciellt utbildad ögonsjuksköterska) som berättade om hur hon ofta möter misshandlade barn på sin andra mottagning. Barn som blivit blinda och hjärnskadade efter att ha blivit skakade kraftigt av sina föräldrar... Det så kallade "Shaken Baby Syndromet".

Frågan som jag ställt många gånger förut kom till mig, starkare än någonsin idag. Hur i hela världen kan man skada ett barn? Hur kan man, som vuxen människa, kasta en nyfödd i väggen eller skaka dem tills de tuppar av? Hur kan man slå en fyraåring och kalla barnet för äckligt och värdelös? Lämna sina bebisar hemma för att gå ut och supa? Hur släpper de spärrar som hindrar en från att göra något sådant? Man undrar verkligen...

Alla människor måste våga vara lite modigare när det gäller andras barn. Man måste våga ta ställning och stå upp för barn som råkar illa ut! Våga fråga, ringa på eller anmäla. Annars är man mycket, mycket, mycket feg...

Praktiken är som ni läst, väldigt givande. Handledaren är trevlig och kunnig och har jobbat i 100 år typ ;-) Tempot är inte det raskaste med en hel del dötid, men det gör absolut ingenting. Det ger mig chans att reflektera mycket mer över det jag ser.

Ikväll är det övningskörning som gäller. Vi kör hårt två gånger i veckan och det går framåt. Det är ju otroligt kul att lära sig en helt ny kunskap och jag längtar verkligen tills kortet är mitt! Det känns väldigt långt bort dock... Mycket kvar att lära.

Nu blir det potatisskalning!