fredag, november 17, 2006

Skriva uppsats...jag?

Idag är det tänkt att jag ska komponera ett akademiskt alster innan jag ger mig ut till sjöss. Det tänkte inte lilla hjärnan min. Den är som potatismos, ha ha. Full av intryck och nu säger den stoppelistopp. Den vill slösurfa, bada badkar och läsa en veckotidning :-) Är det nån annan som har lust att ta över min uppsats kanske? 1500 ord om smittospridning inom operationsvård. Sterilisering av instrument, smittovägar och annat matnyttigt? Inte? Trodde inte det va! Jag vill helt enkelt bara ha en mysig dag hemma. Och så får det nog bli. Jag ska läsa in mig lite lätt på ämnet, men det tunga skrivandet får ske nästa vecka. För nån gång måste man ju få vila skallen. Annars lär jag ju somna i nåt hörn redan vid tio ikväll. Stackars J... Nä, skumbad får det bli!

Maken gör sin sista arbetsdag på stora företaget idag. Och han kände inte för att bjuda på tårta idag. Hans avsked har inte varit speciellt angenämt och cheferna har betett sig elakt och straffat honom för att han ska sluta. Gubbarna ställde dock till med rabalder på grund av utebliven tårta! Det är tydligen en policy (?!) att man bjuder på tårta när man slutar, då företaget anser att det är för dyrt att tacka av sina anställda numera. Underbart rappkäftade maken kontrade då med att det också är en skriven policy att man får en bröllopspresent av företaget när man gifter sig (han väntar fortfarande...), så det skiter han högaktningsfullt i. Då blev de tysta, gubbarna. Ha ha ha, dagens mest konstiga diskussion tror jag. Jag gjorde en high five för mig själv, när han berättade om sin sköna kontring.

Heja på dig maken, bäst som du är! Snart är du hemma och slipper bära kartonger och damma förråd (med dammallergi) något mer. Jag bjuder dig till och med en frufri kväll med Wallander och jordnötter :-)

Ha en härlig helg alla goa läsare av bloggen! Jag återkommer senare i helgen med kryssningsrapport. Kanske till och med någon bild... Vem vet?

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag blir så oändligt glad av dina peppande ord, du är fantastisk. Ta det du lugnt och vila idag. Någon gång måste man ju få koppla av trots att man är student!

B

11:27 fm  
Blogger sandra said...

Vassego. Jag blir glad för din pepp också!

Puss

12:04 em  
Blogger Ann said...

Åh- vilken tråkig arbetsplats, tur att han skall sluta. Jag (el. vi) fick en underbar tavla som jag hade pratat om att jag ville ha. Mina underbara arbetskamrater hade kommit ihåg det och gått till konstnarinnan o bett henne välja ut en fin. hoppas han får bättre arbetsplats/kamrater!!

11:12 em  
Blogger sandra said...

Det låter ju helt underbart av dina kollegor! Vilken lycka att bli så avfirad. Nä, makens arbetsplats var verkligen inte någon höjdare framåt slutet... Skönt att han slipper gå dit mer!

6:14 fm  

Skicka en kommentar

<< Home