Nya vanor...snark!

De senaste veckorna har maken och jag fått en ny, gemensam vana. Vi somnar i soffan, nästan varje kväll, innan tio. Vardag som helg. Från minuten vi kommer innanför dörren efter jobb/studier, kämpar vi för att hålla oss vakna och umgås. Sen somnar vi sött i soffan under filten, fortare än vi önskar. Det måste nog vara höstvädret och mörkret som dragit ned rullgardinen, även om det dessutom är full rulle för oss båda ständigt och jämt. Jag tycker dock att den nya vanan är ytterst mysig. Att somna i soffan, kvällen innan en ledig dag är himmelskt! Att bara få duna in och strunta i väckarklocka och matlåda. Så får det nog bli ikväll, efter övningskörningen... Imorgon är det plugga-hemma-dag. Inlämning av stort arbete om en vecka.

Idag ska jag börja planera arbetet och bli mer självständig på praktiken. Vill inte. Är för trött. Gillar att hänga med ;-) Så det känns inte helt roligt i magen att gå dit idag. Skumt egentligen, då jag normalt är en person som älskar att strukturera, planera och vara självständig. Jag känner mig dessutom rätt främmande i hemsjukvården fortfarande och har ett urtaskigt minne över vilka patienter jag träffat och inte. Men som vanligt blir det säkert kanon när man varit där. Livet brukar ju vara så, på något sätt. Det fixar sig.