söndag, februari 25, 2007

Eftertraktade knölar

Idag när vi veckohandlade på vårt lokala Vi, hamnade vi mitt i ett tumult utan dess like. Butiken hade denna vecka extrapris på potatis för 98 öre/kilo. Jag brukar alltid förundras över människors enormt stora insatser för att få ett riktigt kap med sig hem. Folk slet upp de stora kartongerna och grävde besatt efter den eftertraktade potatisen. Som vanligt var det en gräns på 4 kilo/kund eller hushåll. Bland rotarna såg vi ett sällskap på 10 personer som kommit till butiken bara för att kunna köpa 40 kilo potatis. Vi drog slutsatsen att det troligtvis var ämnat för att säljas i ett litet livs eller dylikt (vänner som arbetat inom dagligvaruhandeln har intygat att det är mycket vanligt), men jag rodnade nästan där jag stod, för det känns som ett rätt pinsamt beteende... En vardaglig iakktagelse ur Sandras perspektiv :-)

I kväll ska vi njuta av en riktig tjejfilm (äntligen, efter månader av Beck och Wallander...) och mumsa lite godis till. Riktigt mysigt ska det bli. Innan dess ska det bli ugnsrostad sötpotatis och zucchini, utskuren biff och en röra på kronärtskockshjärtan, keso och basilika. Riktigt lyxigt, vi hittade en bit kött i frysen och passar på...

3 Comments:

Blogger Anna said...

Hihi, vilken rolig betraktelse! Och jag håller med - i bland skäms man nästan lite å andras vägnar även fast luften ju är fri som Luuk sa i går ;) Jag hade reagerat som du - man kan nästan komma på sig själv med att bara stå och stirra förundrat i såna här lägen, inte sant?

Hjälp, vad GOD maten lät...blir sugen fast jag nyss åt! Men du, jag har ett förslag - om vi tar ett expressflyg till Stockholm och sniker in oss på er mat så kan ni få följa med tillbaka och äta blåbärspajen jag precis tog ur ugnen till efterrätt :)

Hoppas ni får en mysig söndagskväll!
Kram Anna

6:59 em  
Blogger sandra said...

Åh tack så mycket! Söndagskvällen var riktigt mysig med smarrig mat och lite godis på det :-) Ni hade hemskt gärna fått plinga på och hugga in, hihi. Och blåbärspajen lät ju inte helt fel heller ;-)

Ja visst står man och stirrar helt förundrat ibland och reflekterar över hur himla olika människor kan vara...

Kram Sandra

6:49 fm  
Blogger Hannahbejb said...

Hej!! Ja, verkligen pinsamt.. 40 kilo potatis. Jisses. Att folk kan med. Nåväl, alla är vi olika, och tur är väl det!:)

1:52 em  

Skicka en kommentar

<< Home